Sitter här och tänker lite på hur det inte är långt kvar till den 1 juni. Dagen man väntat på i snart 3 år. Studentdagen. Är det inte konstigt hur snabbt tiden går ibland?

Känns inte alls länge sedan jag gick in genom entreen tillsammans med min bästavän Linda. Hur vi förväntansfullt och nervöst letade vi upp två platser mitt i aulan och hur vi spänt satt och väntade på att få klasserna uppropade. Hur vi andades ut när våra namn ropades upp i samma klass. Hur man första dagen var så otroligt nervös, lärarna tvingade alla att göra pinsamma namnlekar med den nya klassen...  Känns inte alls som att det var så längesedan...

De människorna som man går till skolan och träffar fem dagar i veckan, många av dem kommer man aldrig umgås med igen och det är det jag kommer sakna mest när jag tar studenten. Lektionerna, plugget och korridorerna är helt okej att slippa, men alla de vänner man fått och som man tar för givet att se varje dag, dem kommer jag sakna enormt! Men jag gissar och hoppas att de man verkligen vill fortsätta träffa kommer man hålla kontakten med... Jag håller med alla om att det ska bli otroligt jäkla gött att ta studenten, men jag kan ibland känna att det ochså varit en trygghet med skolan, jag menar vi har gått i skolan sen vi var sju år gamla, vetat vad vi ska göra fem dagar i veckan nästan året runt...Nu, efter studenten har vi så otroligt mycket frihet, vilket är skönt, såklart, men även lite läskigt... Men det blir vad man gör det till tror jag! Och efter studenten är det ju dags att se vad man faktiskt vill hitta på, vill man hitta på något galet ska man absolut göra det året/åren efter studenten! Resa jorden runt, sova hela dagarna, festa hela nätterna, ja vad man nu vill! Läskigt eller inte, studenten kommer bli så otroligt fantastiskt rolig!